Måste inleda med att önska alla en God Jul!

Ja, jul idag alltså. Hur känns det?
Det känns.. ingenting alls.
Vaknade med världens bakfyllehuvud,
trots att jag inte intagit en enda droppe alkohol på över 1½ vecka nu.
Bihålorna är sprängfyllda och jag hostar såntdär grönt, äckligt slem.
Egengtligen vill jag bara skita i julen,
lägga mig ner i sängen och sova bort hela dagen.
För faktiskt, julen är en aning överskattad.
En eller flera månaders förberedelser för en dag, EN jävla dag.
Ahvisst, jag ska inte klaga, jag får nog i kamera i julklapp,
men annars.
Träffar inget nytt folk, bara familjen.
Och ja, det är mysigt bara det,
men jag är inte överdivet peppad på att roa 4 småpojkar idag,
inte med denna huvudvärken i alla fall.

Jag borde egentligen fixa mig nu, sedan hjälpa med maten.
Sorry dudes, jag orkar inte.

Ledsen att jag lagt ner det här med bloggandet lite.
Men det händer inte så mycket i mitt liv.
Och nu innan jul ser det antagligen ut typ EXAKT so varenda Svennes.
Ni vet, julklappar, sluta skolan/jobbet, städa städa städa...
Jag har ialla fall hunnit ta körkort och spendera en dag med Pia,
det var typ jätte-kalas-mysigt!
Anna den fina bjöd mig på julfest på Elim i fredags också,
very much upskattat, JA-A!

Just nu sitter jag mest och diggar Erik Runeson,
han var bra och jag köpte hans skiva.
Alltså, han uppträdde på julfesten :)

Nej, nu ska jag ta tag i.. min julafton.
För alla andras skull,
som alltid.

Kram och God Jul på er alla!

HAHAHAHA

Okej, klockan är typ halv 2
jag är nyss hemkommen, tyo full
TPY*
TYP*****

Alltså, å jag borde sova,
hahaha,
Alltså jag älskar pantera
Åh, detta blir aspinsamt imorgon,
jag är full
så det gör inget.
jag skyller allt på det
Åh, hahahahaha :D
PUSS!

let it out

Jag måste fan rycka upp mig snart,
ta mig i kragen och hålla huvudet högt.
Men det är svårt när alla miljoner tankar tynger,
längre och längre ner och jag önskar att jag kunde försvinna,
en liten stund i alla fall.
Sådär lagom länge för att jag ska glömma bort dem,
tankarna.

Och jag vet inte vad jag försöker,
vad jag vill med att skriva här,
bara onödigt. För det är ingen som vet.
Vad jag pratar om alltså..

Theres nothing left,
Nothing left to hold on to.
There is no reason for me to fight, anymore.
I Let it all go,
It'll be easier i know.
The weight on my shoulders tells me so.

Förlåt för en massa klagande
men jag känner mig så fruktansvärt ensam.

http://www.youtube.com/watch?v=k_m-N8dd-Zc

Du älskar att dansa runt på mina ömma tår,
du vet precis var mina svagheter sitter
och du gör allt i din makt för att komma åt dem.
Du hånar mig och kastar skiten i ansiktet på mig
sedan kastar du in handduken, ber mig torka upp den.
Skiten.

Skiten som sipprar ur din mun och tränger in, ut, in i mig.
Jag vet att jag är svag, att jag faller av minsta fläkt,
men jag jobbar på det. Jag kan inte göra mer.
Kan inte göra mer än att ignorera dig, dina fula ord
DIG
Jag kan inte göra annat än att bygga upp mig själv,
men det är svårt när du och jag hela tiden raserar murarna.
Men de växer, dock antar jag att det är på fel sätt.
Istället för att bli sådär härligt öppen och sprudlande,
så kapslar jag liksom in mig i mig själv.
Jag kan inte längre prata, berätta. Det går inte
och jag känner inte igen den känslan,
vet inte hur jag ska hantera den.
Jag hanterar den med musik.
Idag får det vara "coldplay - talk"
lyriken tilltalar mer än annat idag.

Och nej, det är inte så dåligt som det kanske verkar,
frankly så är det helt okej.
Jag blir bara så leds när jag hela tiden försöker,
utan att få något alls tillbaka.
Jag vill inte tappa hoppet om dig, men det sinar.
Förlåt.

Jag hör det, små droppar, tip tip,
Utanför fönstret smälter snön sakta bort.
I mig smälter allt bort, ihop och bort igen,
alla känslor rörs ihop och bildar olika symboler,
ungefär som pepparkakorna vi bakade idag.

Helgen har inte varit helt ångestfri,
det är mycket som ligger på mina axlar för tillfället,
mycket jag inte orkar ta tag i och jag blir bara less.
Less på mig själv och på detta jävla mönstret,
sixk-sack-fack-black-blablabla, upp och ner hela tiden.

Jag kan inte ens vara glad över vad som komma skall,
för när allt är över, då står jag där igen,
som en ensam jävla schackpjäs,
på ruta ett.
Jag kommer alltid, förr eller senare, tillbaka dit.
runt runt in ut runt upp och ner igen,
jag hittar aldrig ut, ut från mig själv och mina känslor.
Jag trasslar ihop dem till ett stort nystan
och nånstans tappar jag bort änden på tråden,
mission impossible.
Born to lose..

Jag saknar den jag var,

Visst är det lustigt,
lustigt att tanken ens kan slå en.
Inte bokstavligt slå, mer bara peta på en,
blåsa en i örat och viska "här är jag, du känner mig".
Ja, jag känner dig vid det här laget,
alldeles för väl till och med.
När tänker du lämna mig?
När tänker du släppa min hand och låta mig vandra fritt?
Låta mig leva mitt liv som jag vill ha det.

Men hur vill jag ha det?
Just nu vill jag ha det precis som för 2 år sedan
känslan av hatkärlek
Jag längtar efter att den ska bosätta sig i min hjärna,
och jag vill att den ska fylla varenda sekund av min tankeverksamhet.
För någonstans mitt i allt virrvarr bodde jag, ida.
Och när jag släppte allt ont släppte jag mig själv.

Just idag känner jag mig febersvag och jag faller som ett asplöv,
men jag låter mig inte lockas allt för långt,
jag vet mina gränser vi det här laget.
Jag är inte längre en omedveten, okunnig perfektionist.
Jag är inget av det där.
Jag är bara ida

Var tog diciplinen vägen?

Det är inte helt fel att dricka varm choklad,
äta bullar och kex, snacka skit och tända ljus.
Tack för en trevlig kväll! =)

(Jag är hungrig, tror att jag har ett husdjur i min mage,
en binnikemask!)

The Perishers nya gives me a heartache,
varenda ton, vartenda ackord och vartenda ord
är precis som skrivet till mig.
Och det är så vackert att jag inte vet vad jag ska ta mig till

<3

It feels just like you said it would,

Jag drömde i natt, konstiga drömmar.
Drömmar som etsar sig fast
och skapar ett stort ångestmoln
som fyller rummet som en tjock dimma.

Och jag drömde om Dig och om mig,
jag drömde om eldar som brann
och om alldeles för många glas vin.
Om sommarnätter och om regnfyllda moln,
blöta kyssar och barfotafötter mot våt asfalt.

Och när jag vaknar,
det är då allt bleknar
och endast fragmet stannar kvar.
I min hjärna.
För att plåga mig
minut efter minut,
timme efter timme,
dag efter dag,
år efter år.



Break it down for me
what is this thing?
growing inside of me
through my bones
I feel it here at night,
doubling in size,
and years to come from now
I'll wonder if it's gone

Det är inte saknaden som är det svåra,
Det är heller inte att ta farväl.
Utan känslan av att bara stå och stampa på repeat
och att veta att det faktiskt inte blir bättre än på ett bra tag.
Att veta att det kan kännas likadant i ett år till,
att inte få ha dig som jag vill,
det är DET som gör ont.

Och dimman utanför fönstret tränger sig på,
som ett tryck över bröstet, och kryper in i mig.
Och jag fylls med den kalla känslan, och
hösten som seglar förbi utanför fönstret blir till vinter.
Graderna sjunker

Jag saknar dig,
Jag saknar dig så fruktansvärt mycket

En miljon tankar virvlar omkring
precis som höstlöven utanför det regnvåta fönstret
och jag önskar att jag kunde kasta dem
ut genom fönstret och ner bland alla löven.
Jag önskar att jag kunde riva itu dem,
stampa på dem och låta dem flyta med smutsvattnet.
Men det är inte så enkelt,

Jag är inne på mitt femte år nu
saker och ting kan tyckas verka bättre nu,
stundvis är det så, till och med oftast.
Men när tankarna återvänder
är det inte med en lätt bris.
Hela kroppen svajar till och jag börjar skaka,
venerna drar ihop sig och det känns som att
hjärnan ska sprängas vilken tusendels sekund som helst.
Munnen, som vill skrika ut alla fula ord
all frustration, bildar inget annat än ett mörk hål.
knäpptyst.

Jag berättar inga hemligheter

Jag kan inte låta bli att känna att hösten kryper ikapp.
Och nej jag pratar inte om den där mysiga,
fridfulla höstkänslan som jag tidigare hade,
utan mer den grå.
Den fuktiga kalla hösten flåsar mig i nacken
och känslan av att vilja försvinna är lite väl påtaglig.
Och jag kan heller inte låta bli att
lyssna på melankoliska melodier,
bli en aning ledsen i sinnet
och sedan skriva en halvdeppig blogg om det.
Jag suger lite idag. Förlåt för det.
Men jag behöver andas.
Jag behöver andas din luft.
Behöver din stadiga axel
och någon som bara accepterar mig.
För det är lite där skon klämmer,
att acceptera sig själv ni vet.
Och idag orkar jag inte.

wie!

Utgång igår, och det var stundvis pretty awesome.

Förfest hos Pia ofc, sedan liquid.

Inträdet sög och där var typ inget folk,

men SEN då jävlar kom det folk, wie!

Jag sprang nog mest runt mellan olika bord,

rökarna, baren och toaletten, som vanligt japp.

Efterfest hos Robert, bra musik och heineken, japp.

Idag har jag sovit, vaknat, hämtat min väska,
fotat med pia, sovit, ätit och nördat, mhmm!

Sorry är allmänt seg på bloggen,
har ingen skrivarinspiration at all,
men det kommer väl.. nån gång.

I alla fall så vill jag langa en del kramar idag,
Vi börjar med Anders (?), ni vet,

mannen som hittade min väska (jag inte visste att jag tappat) och letade upp mig på eniro för att sedan skicka ett sms till mig och säga att jag kunde komma och hämta den hos honom, TACK!

Tvåa får Robert en för att jag fick låna världens tjockaste tröja igår när vi skulle hem, annars hade jag troligtvis frysit sönder.

Trea får Pia en, för att hon är <3>

Fyra får alla som gjorde gårdagen bra!

Sist men STÖRST kram får älsk,
för att han är typ bäst. jaa!

Jag ska fatta mig kort

Jag ångrar allt, jag ångrar allting ont

Jag hade just en miljon bra ord att skriva här men helt plötsligt glömde jag vartenda ett, jag skriver nog ikväll istället.

Män är svin och kvinnor är suggor,

Det var gårdagens sanning.
Män är svin och vi fick det bevisat, bigtime!
Trevlig kväll med mycket trevligt folk,
Jag fick bl.a. en akustisk "jag ger dig min morgon"
framförd av to trevlige gutter i köket, mums!
Mycket alkohol blev det, för mycket.
När jag vaknade vid halv 1 i morse (?)
kunde jag knappt stå på benen.
Stapplade mig in i badrummet
och tog en titt i spegeln; håret åt alla jävla håll
och ansiktet camouflerat av utkletat smink.
Satte mig på toaletten och stirrade in i spegeln,
i säkert 10 min satt jag så och bara skrattade
åt hur jävla ful jag var, och åt att jag
faktiskt fortfarande hade en del alkohol i kroppen.
Efter att ha ätit ett äpple var jag dock top-notch igen ;D

Nu sitter jag mest här,
har inte mycket för mig.
Typ 3e konverstionen på msn på hela dagen,
alla har dissat, wohoo, Mattias kan ju ta åt sig (!)
Funderar på att kolla lite kent,
känner abstinensen nu när jag inte kommer in på forumet,
av någon konstig anledning. BLÖ

Nej, tråkigt inlägg, as usual,
inte ens bra skrivet
orkar inte anstränga mig.

Dagens text: Mew - white lips kissed

Everything looks perfect from far away,

Punk på sliperiet igårkväll,
jag och Linnea fick äran att sitta i insläppet
i utyte mot gratis inträde.
Trevlig kväll och ett faktum slutar aldrig att faschinera mig; En gitarr kan göra en man väldigt snygg.
Ni vet en såndär medelhunkig man med halvkort svart hår, ögonen gömda bakom ett par solglasögon
och svetten fullständigt drypandes från pannan
MEN han har gitarren, och han kan hantera den, woh!
Nej nu ska jag sluta

Ikväll är det party i centrala stan,
det lovas grillning vid bra väder
och jag har höga förhoppningar
om att det kommer att bli en lyckad kväll!

Och jag ser fram emot nästa helg,
då kommer min bästa hit och jag saknar henne!
Och om 2 veckor åker jag till babe,
ni skulle bara veta hur bra detta blir!

Först måste jag fixa skolan bara,
matteprovet var ju lite åt helvete :)

And true it may seem like a stretch
but it's thoughts like this that catch
my troubled head when you're away
and when I am missing you to death.

Ibland känns det helt naturligt,
precis som att det alltid varit så.
Precis som att jag alltid kunnat det,
dock alltid i tredje person.
Det är det perspektivet jag tycker bäst om,
"Jaget" i tredje person,
då handlar det inte om mig längre.

Jag har svårt att skala av,
jag vill helst dölja verkligheten
med diverse försköningar.
Dölja ångesten och alla jävla tankar,
dom som fortfarande springer runt där inne,
trots att jag sedan länge klassar mig själv som fri(sk?)
så finns de där. Och dom gnager.

Jag känner redan nu att det kan bli en jobbig höst,
jag börjar bli tudelad, slutar tro på mig själv,
tänk om jag faller igen?
Bara tanken ger mig fruktansvärd ångest,
vilket i sin tur leder till yrsel, huvudvärk och magont.
Ungefär som att livet sparkar mig i magen,
för att sedan lämna mig i smutsen,
ni vet?

Men jag är less på det där nu.
Oroa er inte, jag ska klara det, okej?
Det är minst 3 månader sedan sist,
ett halvår sedan det skedde kontinuerligt,
jag är på rätt väg och än har det inte brustit,

tro på mig
finns för mig.

bara de som känner mig vet,

57.9

Ute faller löven så fint,

gula, orangea, röda, bruna.

Hösten är här och jag stortrivs.

Visst, om ett par månader vill jag ha tillbaka sommaren,

men höst är precis vad jag behöver just nu.

Ni vet; sitta inne med gitarren i ena näven

och en stor kopp te i andra.

Kanske tända lite ljus och bara andas.

Jag kommer ihåg hösten 2006,
det är det värsta jag varit med om,
nu när jag tänker tillbaka.
Inga vackra ord, allt var fel och fult,
så även jag. Enligt mig själv.
Det var den hösten min självkänsla föll,
precis som löven faller i år.
Och det sitter i, men jag jobbar på det.

Och jag kan inte förstå varför jag ens försöker,
jag kommer aldrig kunna öppna mig här,
om ni tycker att jag är komplicerad får ni lära känna mig
på djupet liksom.

Bara skinn & ben, med ett hjärta av tvål

Det får dom solblekta, vackra, att se rött i år

Och jag ska borra ett hål, ta tillbaks mina tankar

Alla timmar ni en gång stal av mig

Kanske ska jag inte bli någon bitterfitta ändå,
eller jo det ska jag men det får ta sin tid,
jag måste hitta något att bli bitter på först.

Jag kan vara bitter på alla som dissar kent
till exempel.
Eller inte på dom som inte gillar dom,
utan dom som bygger upp en image
BARA för att folk inte ska fatta att dom gillar musiken,
ringer det klockor hos någon?
Annars är det bara att kolla min bilddagbok,
vilken bild som helst på kent, almost. höh!

Nej men seriöst, jag förstår om ingen orkar läsa,
inte för tillfället. Men jag SKA bättra mig,
återfrå skrivarglöden som faktiskt existerade en gång.
Men det känns som att jag skrivit om allt,
när det är inte är något större fel på mig och mina känslor,
då hittar jag helt plötsligt inget att skriva om.
Ge förslag mates?
hoho.

Imorgon ska jag klaga,
klaga på orientering och jävla friluftsdagar,
ja det ska jag!

We have the story of the impossible
A tale passed on so frail
One of make-belief
Maybe impossible to achieve
And really close
The world is great to suckers
(bara för att den är dagens bästa, almost..
finns ett par bättre, ni vet vilka ni är!)

Jag lovar er att en dag ska jag bli en riktig bloggare,
en såndär samhällskritisk bitterfitta
som har så jävla rätt i allt hon säger, tycker och tänker.
En sån ska jag bli och jag ska blow your head off,
och tjäna fetaste plånboken med cash, slippa jobba, leva livet.
DET är min plan, för jag vet inte vad jag vill.

Sitter i skolan och vill spy lite, as usual.
Febern är jävligt påtaglig och frossan
får mig att skaka som ett jävla asplöv.
Har i alla fall körlektion 11.15, och jag antar att det är
den enda vettiga anledningen till att jag pallrade mig hit i morse.

Jag måste införskaffa diciplin mates, DICIPLIN.
Ni vet, plugga, träna och SOVA.
Oh vad jag måste sova.
Men jag är nattmänniska, that's it,
Fan

(Ursäkta en jävla massa svärord and stuff, sånna hör inte riktigt hemma i en seriös blogg.. men so whatever, jag är inte överdrivet seriös och dessutom är mitt ordförråd är INTE top-notch!)

Fanfanfan

Ursäkta en lång jävla rad
med totalt ointressanta, meningslösa inlägg,
men det är inte direkt så att
kreativiteten flödar i mig för tillfället.
Kanske beror detta på dunkande huvud,
mage som kurrar som en ångvält,
eller kanske på att jag är allmänt less.

Och inte blir det bättre att det kastas
hundratals gliringar rätt i ansiktet
så fort jag entrar nedervåningen.
Du vet väl att du.. blablablö,
mina öron stänger av och resten av orden
blir ett osammanhängande muller,
där jag knappt kan urskilja ord.
Något med tvätt denna gången.
Mmmh.

Jag är trött och Btw;
Hm var så generösa och slängde med
lite shampoo i påsen idag
bara för att jag är en sån trogen kund, typ.
Testade det nu ikväll, och doften av det
blandat med värmen från hårfönen
skapade någon konstig doft av..hm..
Kondom!
Jag mår lite illa, är inte alls på humör för
sådana tramsigheter.
Men jag är för trött för att duscha igen.
Blä.

Btw2;
Min töjning gör asont,
och den jävla kroken fastnade i handduken,
i ungefär 2.57 sek trodde jag att jag skulle dö.
PAIN!

Naiight'

Warning sign,

Seg dag idag,
eller ni vet en såndär dag när man har massor att göra
men tummen sitter fastkorkad i röven
och man får absolut inget av det viktiga gjort.
Och inte är jag särskilt poetisk heller,
gahgahgah, och en flugjävel flyger rundor runtruntrunt,
och jag får någon slags nervsammanbrott snart.
Massaker!

Imorgon är det skolshitblablabla igen,
fuckit, suuug.
Jag är less, märks det?
Eller jag är allmänt trött
och sysselsätter mig med allvarliga
EPIC FAILURES @ msn,
så undvik mig.

PUSS

Wohoo!

Idag orkar jag inte skriva något seriöst och vettigt,
haha, det får bli en annan dag.
tänkte mest bara uppdatera så ni vet att jag lever :)
sitter hos Matte och tittar på nyheterna (Y)
Han är inte här nu, funderar på att leta hans hårspray,
för tydligen tycker jag om att ta såna?
Waha!

Hörs imorgon =)
<3

Sitter i skolan och känner
hur peppen fullkomligt flödar!
Inte.
Inte många gånger har jag varit så less.
Kirgizistan, blablabla..

Körningen idag gick okej,
jag kickar inte ass på parkeing.. än.
men snart sätter jag det, eller hur? ;)

Alltså jag behöver något annat nu,
jag behöver inte sitta här.
Så jävla onödig dag, helt ärligt.
Kirgizistan är skit, MÄSK är skit
och vad fan ska vi gå på ung företagsametblabla för?
Allt detta när jag FAKTISKT kunnat legat hemma i sängen,
sovit och vaknat pigg och på bra humör.
Jag är less
Så ursäkta fult språk,
tråkigt inlägg,
jobbig människa

I Feel bad, I feel bad, I feel better

Jag är madly in love, for real.
Ni vet eskobars platta som jag så fint införskaffade idag,
det är så fruktansvärt bra att världen liksom stannar,
om så bara för en tusendels sekund.

Min värld stannar inte, aldrig
jag behöver en paus, en chans att andas
en chans att faktiskt leva i nuet.
Jag försöker så gott jag kan,
men det är jobbigt att hela tiden
behöva trampa upp nya stigar att vandra.
Och jag snavar på mina egna fötter,
skapar mina egna problem,
du vet.

Men det känns som att allt ordnar sig,
snart i alla fall.
Ja, jag känner lite pepp.

<3,

Jag vill ha dig här,
ligga tätt omslingrad med dig
och känna dina trygga armar runt min midja.
Jag vill andas din luft och känna, leva.
Jag behöver dig

:)

Jag öppnar dörren och det första som slår mig är doften av mormors misslyckade muffinsbakabde tidigare idag. Lukten av bränt penetrerar min näsa och sätter sig där. Än fast jag stänger dörren så sitter där där och gnager sig innåt och jag mår illa.
Och jag liknar det vid mig själv, jag är konstig, hah, surprise surprise!

Kom nyss hem alltså, fest, trevligt as hell och jag har varit lagom drunk hela kvällen samt rökt massa marlboro mentol och mått allmänt gött. Antar att jag behövde en tvådagars nu, släppa loss lite och ha kul. Känt mig alldeles för instäng senaste tiden, nu är jag på G igen. Wohoo, living te dream! eller så överdrev jag där. men det är bra. eller i alla fall okej.

Träffat nytt folk idag, woh,
det är nice att diskutera musik,
that's it!
Och blablabla.. japp

Puss och godnatt

Sitter i skolan, lunch just nu
sedan svenska, sen slutar vi
skönt!
Jag orkar inget idag,
är inte trött eller så
(än fast jag somnade strax efter halv 3
och 05.47 pep väckaren).
Mitt huvud är bara inställt på "low speed",
tänker på så mycket annat än vad jag borde.
Ändå känns det skönt att vara här,
som en fristad liksom.
Är inte hemma ikväll, det blir bäst så
Eller jag kommer hem, 10 kanske.
Jag ska äta tårta, om jag kan,
det blir bra, visst blir det?

Tre inlägg ikväll,
måste erkänna att det känns lite smått desperat,
men jag orkar inte hålla inne alla tankar som snurrar.
Jag orkar inte kludda över dem
och jag är för svag för att ignorera dem.
Min mage kurrar men allt jag får i mig är en banan,
det känns för jobbigt att gå ner och ta något annat.
Borde sova, har körlektion och skola imorgon
men jag kan inte.
Helst av allt vill jag lägga mig i fosterställning,
och bara sluta ögonen.
Och jag vill bara ligga så tills solen går upp igen.
Inte den bokstavliga solen,
ni vet livets sol.
För just nu orkar jag inget,
har helt tappat inspirationen.
Prata med mig!

Att rannsaka sig själv,

Jag vet inte om jag bara letar anledningar att tycka synd om mig själv,
eller om jag verkligen har/har haft problem for real.
För alltid är det något som är fel, precis som att jag själv skapar mina prolem,
som att det i själva verket är jag själv som är problemet.
Men vad är då lösningen? att ändra hela min personlighet och livsuppfattning?
Eller kanske att acceptera mig själv och anpassa mig därefter?

Jag orkar inte nu, jag är för invecklad för mig själv
och jag står inte ens stå på min egen sida,
kan inte ens erkänna mina svagheter för mig själv,
och än mindre lära mig att acceptera dom.
Hur ska jag någonsin klara av att leva i en relation med människor?
ni vet en riktig relation där man är 100% sig själv.

Kanske har jag inga större fel och brister, förutom självförtroendet.
Det krashar hela min ideologi.
Ni vet den om att "Alla duger som man är, med eller utan brister, för brister har vi alla".
Varför måste jag då vara så jävla perfekt och bra?
Varför suger jag åt mig som en svamp av all kritik
och låter alla komplimanger bara rinna av?
Varför är jag så jävla beroende av att få bekräftat att jag är bra,
att jag duger som jag är och att jag inte behöver ändra mig?
Varför kan jag aldrig sluta jämföra mig med andra?
snyggare, smalare, duktigare på att sjunga, bättre betyg, mer diciplin.

Man är sin egen värsta kritiker,
och ja det stämmer.

"Jag granskar till och med mig själv genom dina ögon och jag hatar det så... "

Jag behöver ljud och jag behöver något som känns,
det här känns,
men det är inte den här känslan jag letar efter.
För tystnaden gnager hål på mig
och mitt huvud gör ont, magen gör ont.
Och inga ljud hörs, vilket ger mer plats till tankar,
tomma tankar som skriker och säger att något är fel,
för det är precis vad det är, fel.
Jag är fel,
för vad fan folk än säger så beror det på mig,
jag är inte den jag borde vara,
eller så lyder det delade åsikter.
Ge mig ett tecken, eller prata, säg något
för jag vill inte ha tystnaden.
Jag vill kunna stänga av musiken utan att känna tomheten,
men den har bosatt sig här, och allt känns grått.

babbel

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om att vara liten,

ni vet sådär härligt liten så man fick plats i en vuxen famn,

så liten att man lekte med barbiedockor och bilar

och man struntade i om man hade skitiga byxor.

Man gjorde det man ville, gick det fel tog man den smällen då. Och nu?

Fick ett mail från lunarstorm idag om att någon saknar mig,

yeah right, ett mail från club hultsfred, kul!

Jag vet att lunarstorm var top-notch för en 4-5 år sedan,

ändå kan jag inte förmå mig att radera min användare,

för där finns så mycket, alla bloggar till exempel.

Saker jag vill glömma och saker jag alltid kommer att minnas, och tanken slog mig att snart är jag för gammal för communitys,

alltså for real liksom, man kan inte vara 22 och vara medlem @ lunar?
Det skulle strida mot naturens alla lagar, hallå?!

Verkligheten hinner ikapp mig och den slår mig i ansiktet,

ni vet, ingen såndär halvmesig bitchslap, utan en riktig näve,

rätt över tinningen och jag börjar känna en lätt yrsel,

när jag känt efter kommer illamåendet och ångesten,

hur fan ska jag klara mig?

En stor jävla värld med 6miljarder andra människor som vill lyckas,

och så jag.

Ensam är stark lyder uttrycket,
jag är varken eller,

vad fan är jag?

jo, jag är beroende, beroende av

av att hela tiden ha någon som håller koll på mig,

någon som ser till att jag gör rätt, säger rätt, är rätt.

Inte liksom bokstavligt talat.

Jag är så jävla invecklad så ingen lär förstå ett jota av vad jag skriver,

men vet ni? det skiter jag i för jag skriver för min egen skull,

min och mina tankars.

För det var dom jag pratade om innan,

jag är beroende av mina tankar,

och jag kan inte riktigt slita mig loss,

inte idag.

förhoppningsvis imorgon,

för jag är fri, jag sitter inte längre i deras bojor,

jag kan a mig loss och jag kan flyga och växa,

men jag tillåter mig inte, inte än.

Men tro på mig, jag ska,

en dag ska jag!

<3

Sitter i skolan, religion men jag pallar inte göra något,
haha latIda, blöö!
Istället sitter jag och gottar mig på kent. nu
alltså jaa, detta är vad vi alla längtat efter,
än fast jag äger alla album så är det såå värt,
kommer dock antagligen att svida lite i plånboken,
men so whatever ;D
Och föresten så har jag världens bästaste älskling,
den du!

En sådär lagomt känsloladdad kväll,
Tittar på videor från torsdagen,
ler och gråter en liten kvätt.
För visst var det underbart, jaa,
helt fantastiskt underbart!

Men jag kan inte hålla i ordning på alla känslor,
och jag hatar när jag är såhär, fortfarande.
Upp och ner, och jag får skylla mig själv,
Jag vet att det inte är något,
och jag hatar att jag är så jävla aaah,
beroende you know.

För det skär,
jag skär
hjärtat i tusen,
och bara du läker.
Och jag blöder
och jag är less
på mig själv;
dö jävla as!
ni vet den dåliga ida,
för jag är bättre än såhär.
jag orkar, okej?

Färdigfix och ganska stylish,

Tar bussen om 45min, yaya!

Alltså känn peppen folk, Sthlm + Coldplay imorgon,

hur bra kan livet bli egentligen?

Jag ska aldrig mer gräva ner mig i mig själv, jag ska leva och må bra, precis som nu -Good luck Ms Optimist, YEAH! :D

Nej, nu ska jag packa klart viktiga saker som;

Pias snus, plattång, money, phone, skor and stuff.

See ya, rawr!

Btw, hör av er om ni vill ses i sthlm,

nollsjusexåttatrenollniosexfemnoll

PUSS

RAAAW

Jag tycker om såna här kvällar,
när man kan sitta ner och känna sig nöjd,
nöjd med dagen och vad man ådstadkommit.
Idag handlar det om läxor,
Matte, svenska och MÄSK har blivit almost done,
jävligt gött måste jag säga!

Och blogglayouten blev klar
hade inte tänkt ut alls hur jag ville ha den,
blev ganska nöjd men tror att jag kommer ändra mig,
Igen..

Imorgon bär det av till Sthlm,
det kommer bli totally KICK ASS
och yeye, Coldplay aaah!

Och alltså, off topic men
jag är ALLTID hungrig,
tror att en binnikemask bosatt sig i magen,
för seriously, detta är insane!

Nu ska jag vara social med älskling,
jaa alltså världens bästa älskling,
rawrawraw, be jelous!
<3

Temys,

Det är ungefär såhär jag vill leva mitt liv,
Med en stor kopp te, morgonrock och duntofflor
sittandes i skräddarställning med datorn i knät och njuta,
njuta av att inte känna pressen att jag måste göra något,
att jag bara kan ta hand om mig själv, och det är bra så!

Har haft en myskväll, minst sagt.
alltså du vet en såndär girliekväll,
dusch med hårinpackning, (citrus, muums!)
ansiktsmask och fotbad, rawr,
eller okej, det där med fotbadet ljög jag om
men jag har i alla fall pysslat om mig lite,
och det renar nog insidan mer än utsidan.
Oh, alla oförstående killar med noll insikt i livet
tänker väl att jag är nån hypad kvinna
i mina yngre levnadsår som inte vet vad jag snackar om,
men tro mig, jag vet, in i den minsta detaljen.

Att känna lugnet,
känna sig ren och fräsch från topp till tå,
Mysdricka te och vara allmänt nöjd,
det är vardagslyx, som vi så fint kallar det.
Jag känner mig nästan som en karaktär ur någon känd Tv-serie,
aah typ Sex & The City,

Och stämningen blir ju inte sämre av att
mysiga "The Perishers" strömmar ur mina högtalare,
Mycket bättre än såhär kan det inte bli.
Eller jo, om photoshop lekt lite bättre,
och om min hjärna ville ränka matte LITElite bättre,
another day baby, another day
ikväll ska jag njuta!
<3

Lördagkväll har varit bra,
har myst med Anna och ätit gott,
mycket trevligt!
Funderar på att lägga mig och tita på en film kanske,
än fast klockan är över ett är jag inte trött såå ;)
Älskling skickade världens finaste sms innan,
och det gjorde min dag massor,
Du är så jävla bäst, aaah!

<3

Here comes the moon,

I can't help falling,
falling for you
'Cuz you've got such great looks,
and your heart is the sweetest moon,
shining down on me,

And I cant help loving you,
when all my colours bleed for you,
Can’t you see them running?
My hazy hills glow green for you
You could just call me, you know?

Jag älskar dig,

these nights,

Jag älskar kvällar som denna,
att krypa upp i soffan med en filt och
lyssna på regnets smattrande mot fönsterbläcket,
det är rogivande
och jag känner mig tillfredsställd,
en ovanlig känsla för mig,
men oh vad jag tycker om den.

Livet leker ganska bra nu,
saknar vissa sådär jobbigt mycket,
men snart ses vi, i alla fall i år!

Jag har grubblat mycket på lördagens samtal,
det du sa, om du verkligen menar det,
för om du gör det, är jag redo att ge dig en chans till,
redo att erkänna dig som min pappa igen,
för atm är du inte mycket, inget speciellt,
förutom min pappa.

Jag längtar till vintern,
än fast hösten är bland det finaste som finns.
Älskar hur mörkret bosätter sig innuti och utanpå,
och fyller mig till bredden,
jag tycker om att vara fylld,
och det är inget deprimerande över det,
för jag mår bra mates, jag mår bra!

Nästa vecka händer det saker,
och veckan efter det,
men det är helmigheter, hihi,
klura på ni! :D
<3

När tankarna inte är samlade
då blir orden fula och smutsiga,
fyrkantiga liksom.
Och just nu är hjärnan ett virrvarr av en miljard tankar.
Och jag orkar inte riktigt ta tag i dom,
orkar inte tänka,
för jag blir bara mer förvirrad och glömmer,
glömmer vad jag skulle tänka på,
vad jag skulle reda ut.

Dagens powerwalk blev allt annat än en powerwalk,
Den blev en långsam promenad förbi skolan,
förbi våran lägenhet, din och min
den blev tusen minnen, som blev ett leende och tårar
och för första gången på flera år kunde jag höra din röst.
Jag kunde se ditt ansikte så klart framför mig när jag slöt ögonen,
jag såg dig skratta och ropa mitt namn,
och jag såg hur jag själv sprang mot dig på mina 6 år gamla ben
och hur du omfamnade mig i en stor varm kram.
Jag kunde känna värmen i hjärtat och din lukt,
allt kändes så verkligt, som att du var där med mig, Igen

De senaste dagarna har varit omtumlande,
speciellt ett visst samtal,
och det sticker som nålar,
hurts like needles and pins, brukar man väl säga
Och jag vet inte vad jag ska tycka,
eller hur jag ska reagera,
om jag ska vara glad eller arg,
arg för att du öppnade käften för sent,
eller glad för att du i alla fall gjorde det.
Och nej man kan inte göra saker ogjorda,
än om du önskar.

Jag är luft, men kan inte andas

Allt är upp och ner,
snurrar och har sig som en jävla pop-express,
hjärnan alltså,
och min verklighetsuppfattning.
Och jag behöver någon, något,
något så litet som en kram,
eller kanske ett "Du duger",
eller varför inte ett "jag bryr mig om dig",
nothing.

För jag känner mig inte hemma,
helst av allt vill jag ligga på mitt rum,
under täcket och bara vara,
inte gråta, inte skratta, inte prata med någon,
oh, sounds very depressed,
Guess so.

Och sista året känns inte alls peppande,
skönt att få slut på det ja,
men jag vill att det ska sluta nu,
pangbomsplash liksom.
fan

Och jag hatar att känna mig ensammast i världen,
att komma hem, sätta sig vid datorn,
kolla de vanliga sidorna och inse att ingen vill något,
inget vettigt,
Och msn dissar jag nästan, ingen som skriver där heller.

Jag funderar på att börja skriva igen,
for real liksom,
men självförtroendet sviker som fan
och jag kan inte någonting.

Det är något som är fel men så känner jag jämt
Jag har damm i mina vener Daterad som ett skämt

Jag behöver något,
någon,

Lost in the sun,

Förlåt att jag är som jag är,
allt jag vill ha är lite tid,
lite till,
för just nu kan jag inte ens titta på dig
utan att mina ögon svämmar över.
För du är det finaste jag har
och det gör ont att lämna dig.

Och jag är rädd för tomheten
men det är allt jag är,
förlåt

All these thing you give away, sometimes I take for granted

Verkligheten,
den finns där men gör allt som oftast inte så mycket väsen av sig,
kanske att den ibland knäpper dig på näsan
eller ger dig en spark på smalbenet,
men inte ofta berör den,
du vet tränger på djupet.

Det är när man sitter såhär,
ensam i en lägenhet och lyssnar på fin musik,
det är då man tänker,
det som varit och det som skall komma,
och honestly, jag gillar inget av dom.

För tillfället är det framtiden som gör mest ont,
för jag vet inte hur jag ska klara mig,
inte utan dig.
Det finns så mycket jag vill säga,
så mycket jag vill göra, berätta,
få dig att känna, veta.

Alla minnen med dig är ovärdeliga,
Du vet alla nätter vi bara legat och hållt om varandra,
gråtit och tröstat varandra.
Hur vi gått igenom alla svåra år,
hand i hand hela tiden, vi överlevde,
och jag överlevde tack vare dig.

Du vet alltid vad du ska säga och göra,
och du stärker mig innifrån och ut.
Du är den enda som sett alla sidor,
och du accepterar, låter mig vara den jag är.

Det har alltid varit lite "Vi mot världen",
för vi har alltid stöttat varandra
och jag vet att du aldrig skulle lämna mig.

Finns det något vi inte gjort tillsammans?
Jag tror inte det,
inget av värde.

Det är såhär mot "slutet" som jag förstår,
förstår hur mycket du faktiskt betyder för mig,
att du aldrig kommer finnas så nära mig igen,
att risken att vi ses allt mer sällan faktiskt finns,
men jag ska göra allt för att inte tappa dig!
Du är som en syster för mig,
vissa väljer att kalla det tvillingsjäl.

Och vet du?
Jag älskar dig, på riktigt,
du vet så att det nästan gör ont i hjärtat,
hjärtat du alltid kommer att ha en speciell plats i,
vad som än händer.
Pia<3

Well I just had to let you know
Cause I don't always let it show

Atm är jag nog mest less på tankar som snurrar,
en miljard gånger, sedan runt och tillbaka igen.
Och jag är less på mig själv för att jag är så jävla,
aah, killer, you know?
tell me you know,
För jag hugger mig själv, tusen,
och jag vet det,
men inte fan kan jag göra något åt det.


Fast annars är det helt ok,
och lite till,
Dalle råkar vara bäst.

And right now, i know how it feels to WANT TO be high,
just for a while.
And the truth hurts,
fucking much,
you know?
You know what you mean to me?
no, you never will..

du är musiken

Skåne är bra, as usual,
vilket leder tilla tt jag är kass på att blogga,
ni vet då det händer stuff i livet,
då behöver man inte roa sig med att skriva
random dåliga blogginlägg för att ha något att göra.
That's it,
Och jag vet att ni saknar mig,
och om ett år saknar ni mig ännu mer,
för vetni? Jag drar!

pusshej

<3

Alltså, i'm having such a great time,
see ya bitches!

I found myself somewhere above the trees,

Titeln talar väl en hel del för sig själv idag,
allt är på topp,
inte sådär vackert och sprött,
utan mer bara jävligt bra!
Slutarbetat nu for a while, 27 är nästa pass,
och imorgon bär det av till Babe,
fyfaaan vad jag längtar.
Känns som att jag har no time ikväll,
ska upp vid 6-7 imorgon såå läggdags snart, wah!
Duscha och fixa först bara, så jag slipper det imorgon,
håret sminket oufiten and so on lär ta tillräkligt med tid,
BELIVE ME!

Men nej, nu är det duschen,
Och jag kommer sakna vissa,
Och Pia, vi måste ses när jag kommer hem,
ååh, jag dör lite annars.
Och ditt inlägg kommer någon dag,
kanske på tisdag.

<3

Long division,

Så var min grandpa'-holiday snart slut,
hur har det gått?
helt jävla outstanding great, hoho!
Alltså seriously, snart flyttar jag ^^)

Har dock inget att göra idag, inget alls,
och ingen att prata med,
musiken är min vän, yeah!

Visst är det lustigt hur mycket musik kan betyda,
man har minnen till låtar,
låtar som berör,
och de som rinner av.

Ofta infinner sig en känsla till musik,
en känsla man inte kan uttrycka i ord,
men man vet hur man kände,
känner.
Och man minns,
minns det som var,
det som är.
Och man lever i en slags paradox-värld,
för en liten stund
ett ögonblick,
man glömmer allt existerande,
flyter med, och allt blir abstrakt,
jag älskar det!
<3

About chasing time,

Jag minns hur vi sprang,
över åkrar och broar,
broar vi brände och vissen säd,
Och vägar och byar,
kullsersten.
Vi skrapade våra knän när vi föll.

Och jag glömmer aldrig.
Glömmer aldrig solnedgångar,
soluppgångar,
sunset, sunrise.
Dagar längre än nätter,
Nätter som höll oss,
tätt tätt, och vaggade oss.

Och jag glömmer aldrig fartdårar och spritfyllda timmar,
och hur vi sprang ikapp med tiden,
tiden som var och aldrig blir.
Spending time chasing time

Och du är för alltid i mig,
som ett sår.
Du penetrerade hjärtat och själen,
och du lämnade mig på den kalla betongen,
Du gav dig av,
gick dit egen väg,
levde ditt eget liv.

Och jag kommer aldrig att våga erkänna,
att jag saknar dig,

(Ingen speciell..)

I wait,

Dagens samtal went very well actually,
du vet den där bubblande känslan infann sig,
och på vägen till bussen hoppade jag på k-brunnar
och jag måddde allmänt bäst i världen.
Vi pratade om positiva saker i mitt liv,
och baby babe, om du bara visste vilken energi du ger mig.
Det sa hon med, hon såg det på mig, aah, det är galet!
Och hon såg, redan från första stunden att jag mår bättre,
bättre än för två månader sedan.
Och det gör jag!

Men vi pratade också vad som kan komma,
att skolan börjar snart och att mitt liv
tyvärr, inte alltid kommer att vara såhär.
För jag svänger, just like a roller coaster,
you know.
Jag är svår, och jag har svårt att hitta mig själv,
inte hitta sig själv som alla andra pratar om,
jag vet vad jag tycker om, hur jag vill vara osv.
Men jag klarar inte att uppfylla det, inte än,
och verligen inte på egen hand.

Är i alla fall ensam hemma nu,
precis vad jag behöver,
lite space on my own for a while,
thanx god!

If I draw a line from me to you
it would form a heart, that love is true.
Even though you're far and the roads are long,
we'll share the stars until they're gone.
Until the day that I finally hold you,
I'll wait
<3

The minor fall and the major lift,

Fyfan vad jag är trött,
Har jobbat hela dagen och kvällen spenderades med Ms.L.
Vi bestämde oss för att ta ett kvällsdopp,
and so we did och det var jävligt skönt!
Fast alla äckeldjur åt upp mig, kanske för att jag är så söt ^^)
Höhö!
Nej men seriöst, har inget vettigt att skriva idag.
Allt är på topp and so on,
orkar inte gräva ner mig i dumma tankar, inte idag.
Och hörni, nu är det snart 8 dagar kvar,
ÅTTA jävla dagar tills jag sitter på tåget mot älskling,
och jag längtar så jag dör, ihii, jag vill pussas nuu!
Och jag blir jävligt girlie när jag tänker på det ^^)

<3

Can I breath if my chest is covered?

Jag orkar inte vara sådär fint sentimental och deep idag,
orkar inte leta fram vackra ord att krydda bloggen med,
Jag orkar helt enkelt inte försköna mig själv idag,
för jag är inte skön, inte någonstans.
If you tell me the opposite, you're wrong.

Föresten, jag har gått och blivit tänkare.
Jag tänker på allt möjligt hela tiden, 24/7 liksom,
jag brukar har lätt att släppa saker,pang bom, inte nu.
Och det finns saker som tar mer plats i min hjärna än andra,
och jag mår illa,
Just nu mår jag mest illa över karius och baktus och allt detdär,
och vissa förstår mer än andra,
eller så förstår ingen mitt kodspråk,
för jag kan inte vara helt öppen här, det går inte,
inte när vem som helst kan läsa.
Deep shit tar jag med vänner, nära vänner.

(And you say you have to be there, 'cuz you feel so ordinary,
And you know how much I need you, when silence comes around,
And I know you feel the weight is on your mind, Can't get you through
But the lost is on me now,)



På tal om nära vänner,
Pia, det kommer ett inlägg till dig sen, :*

Hmhumhim..Klockan är halv ett,
jag har varit vaken i snart 18 timmar, jobbat.
Jag borde verkligen vara trött vid det här laget,
men inte det minsta.

De sista dygnen har bestått av nästan sömnlösa nätter,
And I can't figure out why,
'Cuz there must e a reason.
Probably flies,

Jag sitter här, filurar på onödiga saker,
as always.
Har laddat upp 3 nya videor på youtube, yah
spana in vetja http://www.youtube.com/watch?v=s_xEj8N3i2Y
ljudet är kasst men whatever, det får ni stå ut med ^^

God natt! <3

Är hos bästaste bästa,
Vi har sprungit på stan typ 5 timmar
Och fyfaaaan vad hotstuff vi hittat ^^)
Alltså seriously, det är insane,
rawr!

Och nu ska vi kränga food och bli glada i magen,
Schalala.

Tack för alla söta kommentarer i förra inlägget,
På ett eller annat sätt hör jag av mig till er,
Ni är kärlek! <3

One missed call,

+3933877...
Ett för mig okänt nummer, men så självklart.
Landskoden sa allt, 0039, jag vet att det är du.
Och ja, jag låg vaken halva natten och funderade på vad du ville.
23.04, varför så sent?
Och varför ringde du ens mig?
Du ringer aldrig nu för tiden,
Kanske tagit fel.
Trodde att min 18års-dag var den 25 juli,
istället för den verkliga 23 augusti?


Honestly, jag vet inte om jag orkar prata med dig för tillfället,
slå på den där tillgjorda tonen och låta som att allt är tiptop.
Låta sorgsen på rösten när jag säger att det är synd,
synd att ni inte har några pengar så vi inte ses i år.. heller.
För jag orkar inte åka ner,
men hur berättar man det på ett vettigt sätt?

Hur berättar man att man inte orkar,
för varje gång finns hon där, synar och dömer.
Kryper in under bara skinnet och får en att kracklera,
innifrån och ut.
Tills man känner sig som en överflödig hög med skräp.
Då trampar hon på en, rubbar skiten i ansiktet
och hon skrattar.

Och jag vet att du vet,
jag vet att du vet att jag vet att du vet.
Men du gör ingenting.


Jag har förlorat all respekt,
ledsen att säga det.
För dig är jag bara en vandrande tusenlapp,
någon du har möjlighet att tjäna pengar på.
Hon vill att jag ska vara en vandrande skyltdocka.
Du säger att det inte går, att mina gener inte vill.
Jag hatar er. Hatar era konversationer.
Hatar att aldrig få vara en med er,
att bli omtalad som tredje person, när vi sitter i samma bord.
Hatar hur ni får mig att hata mig själv,
att jag aldrig passar in i erat jävla liv.
Sluta bry dig helt,
eller bry dig lite mer.
För många ett enkelt val men du fattar inte vinken.


Du har erkänt själv, du vet vad du gör.
"Ida, du har i stort sett förlorat båda dina föräldrar".
Ja, en dog
Ja, en stack

Och jag är less på att vara ett andrahandsval,
och jag är less på att allt är fult.
Och jag hatar att jag spiller tusen och åter tusen tårar på dig,

Och nej, jag letar inte efter medlidande,
jag vill bara få ett slut, end of story.
Jag är less på att bry mig om någon
som skiter fullständigt i mig,
för det är precis vad du gör, eller?
Tänker du på mig?
Saknar du mig?
Ångrar du dig?
Älskar du mig?..

Det sliter i mig,
Det gör ont att sakna dig,
att undra hur du mår,
hur du har det.
När hjärnan säger att jag måste stå upp för mig själv,
att en gång för alla sluta ta skiten.
Men jag är för svag.

En sak vill jag ha sagt,
en sak till min syster.
Jag kommer alltid att finnas för dig.
Det finns inget jag önskar så mycket som att jag kunde rädda dig,
finnas där för dig,
krama dig och trösta dig.
Jag saknar dig och
Jag älskar dig, <3

You can't stop the sun from setting,

Jag tar mig tid att tänka ikväll,
tänka på allt mellan himmel och jord,
viktigt och mindre viktigt.
Men det frustrerar mig
att jag aldrig kommer någonstans med alla tankar,
de är och kommer alltid att förbli tankar/drömmar,
för jag har blivit rädd för drömmarna,
rädd för framtiden.
Och ja, det blir väligt mycket framtid för mig,
för jag orkar inte riktigt leva i nuet
orkar inte ta tag i saker och ting som jag borde.
Jag behöver ny luft och nya lungor.


Och jag har en slags hatkärlek till 17 dagar just för tillfället,
för jag behöver dig mer än så.
Jag behöver dig så jävla mycket mer än så!
Vet inte riktigt hur jag ska förklara det,
alla ord är utnötta, kliché.
Men du ger mig en styrka jag inte trodde jag hade,
lust att orka kämpa mot alla tankar,
det som ibland är jag själv.


Livet förändras vart jag än går
och det kommer kanske inte alltid vara vi två
Bara så länge det finns stjärnor över oss
och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå
Denna flickan har aldrig riktigt sett någon i ögonen
och jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen
Men månen är död när jag tänker på det
och himmlen är gjord av sten

Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär när jag går med dig

It's your right to laugh at me,

Sitter här, tömd på allt som kan kallas luft,
hemaglobinet i min kropp strekjar
och jag är fylld av en känsla jag inte känner.

En låt spelades på radion tidigare idag,
en gammal radio-dänga tycker många,
så även jag.
Men den är något så mycket mer.

Jag kommer ihåg den där kvällen,
kvällen då allt kändes värdelöst,
jag var sämst i världen och allt tycktes gå emot,
du fanns där, och det betydde så jävla mycket.
Du skickade mig en låt
och skrev att jag skulle lyssna på texten,
att det var allt du kunde säga mig för tillfället.

Jag lyssnade precis på låten igen,
inte på samma sätt som vid frukostbordet imorse,
jag verkligen lyssnade.
Och nu förstod jag innebörden av den.
Visst att jag är en jävla vekling som lipar floder
för minsta lilla, men det här känns, på riktigt.
Tack.
Tack för att det ibland känns som att
du räddar livet på mig,

Let go of my hand
and it will slip out in the sand,
if you don't give me the chance
to break down the walls of attitude,
I ask nothing of you

Du vet vem du är
och jag önskar jag kunde ge dig något lika stort

It's all work,

Solen skiner och jag har inte haft tid att sitta ute ens i FEM ynka minuter,
shame on me.

Nej actually, jag sov aslänge och sen har jag varit social
och nu är det dags för work,
Updates kommer ikväll

:*

Almost four,

Kylan får stråna på mina armar att resa sig,

ändå kan jag inte förmå mig att stänga fönstret,

sluta titta, sluta andas.

Andas morgondimman och fukten från daggen.

Tyst.

Inte ens fåglarna verkar vara vakna,

och jag njuter av att för en gångs skull inte höra.

Sinnena öppnas och jag känner mig fri,

och jag längtar.

Längtar efter att få gå ner över åkrarna,

ner till den lilla sjön och doppa fötterna i vattnet.

Längtar efter att sitta på bryggan i morgontimmarna

och bara andas. Bara leva.

Kanske ro en bit ut över vattnet

och beskåda världen därifrån.

Ta mig dit,

ta mig till friheten.

Och jag tycker om att skriva i liknelser,

Konsten att bygga sandslott,

Idag har jag analyserat,
det är inte helt lätt att vara liten,
men oh så härligt!
Man ska hinna med så mycket som bara går
på så lite tid som möjligt.
och ibland går det inte sm man vill,
då hänger man läpp och gnäller lite.
Morsan kommer kutandes med glass
och det som nyss varit slutet på världen är som bortblåst.

Vi har hunnit mycket idag,
barnvakt kallas det.
Badminton, boll-lekar, gungor och självklart;
SANDSLOTT!

Det där med sandslott är fashinerande.
Man bygger ett, raserar det
för att sedan bygga ett nytt,
samma konstruktion,
en helt annan byggnad.
vallgravar, torn, vägar, broar.. you name it!

Och man blir trött i hjärnan av allt lekande... lovar!

(Och ja, jag skrev detta ikväll..
och ja jag skriver ett till på en gång,
ett lite mer seriöst.)

Tyst!

Jag är så jävla less på ditt gnäll nu,

jag har nog med mitt.

När allting skriker och bultar och har sig orkar jag inte,

orkar inte sätta fötterna utanför dörren,

för jag är så jävla less på regler hit och dit.

Less på att känna mig som 14,

men jag antar att jag gett upp, for a while.

Om ett år, då gör jag vad fan vad jag vill,

och belive me, jag ska visa er.

Visa er att jag faktiskt lärt mig to stand on my own two feets
och jag kommer att stå på stadig mark.

Eller så överdriver jag.

Jag är inte alls sådär självsäker som jag låter

och framtiden får mig att freaka.

I min hjärna förvids marken till illusioner,

svarta gropar lagom stora för mig att trilla ner i.

Och min största rädsla är att jag ska falla,

falla och behöva krypa tillbaka,

att behöva erkänna att jag inte var så jävla duktig,

att ni hade rätt som inte trodde att jag skulle fixa det.

Men jag är less nu,

less på att känna att jag inte duger,

på att jag aldrig kommer att vara inom de "normala ramarna",

som du så fint väljer att kalla det.

Less på att aldrig höra melodier i min hjärna,

bara skrän och skrik.

But I blame noone but myself,

I was the one who created them,

Blablablöö

På torsdag är det dags att lätta hjärtat,

och jag behöver det.

Idag hittar jag inte peppen,

where did it go (Went, gone..)?

Och jag är less på att spela falsk,

där vänskap känns som en enda hop av lögner.

Och det står migg upp i halsen och jag vill bara spy ut all skit.

För du tror att du känner mig,

du vill att allt ska bli som då.

Sorry, det funkar inte så.

Jag är luddig och komplicerad och du har inte en chans.

Du hade, men du förlorade. War is over.

Men jag har inte modet att berätta sanningen,

I throw hints at you, all the time

And seriously, you must be stupid.

And I'm sick of this town,

Give me something new,

something to rely on,

something to hold on to.

'Cuz atm my soles are all worn down.

At the end of a show,

En bil utanför fönstret och en dov dunk,
Morgontidningen.
Vad gör jag uppe nu? Don't know.

Hade massa idéer tidigare, vad jag ska skriva om
men allt är bortblåst och klockan är för mycket för att jag ska orka leta.

Har varit in town idag, smink kan verkligen göra en glad.
Hämtade upp Emelies pojkvän vid bussen och sen var det fika @ UH.
Kvällen spenderades framför TVn (inte datorn, framsteg?)
kikandes på diverse relativt dåliga allsånger
DN-galan
Morden i midsummer
Trevligt måste jag säga!


Dock blev det ensamt när folket gick
saknade älskling massa med och jag dog lite,
17 dagar kvar och det känns atm som en halv evighet.
Men hur är det man säger?
Den som väntar på något gott...











(Älskling du är så jävla bäst)

Lost in conversation

Idag är en såndär perfekt skrivar-dag,
en sån dag när molnen kastar mörka skuggor
och regnet smattrar rogivande mot försterbläcket.
Det är dagar som denna som jag tänker, alldeles för mycket
Tankar som jag inte kan sätta ord på. Ni vet.
Inga konkreta och verkliga tankar, bara sånna jag tror att påverkar mig,
we all know placebo




It's frustrating,
inga ord och tusen tankar,
tusen saker jag vill ha sagt,
en miljon jag vill glömma.






Fula dumma tankar som skrämmer,
de skränar och skriker och har sig,
jag väljer att ignorera,
Great Success

Nej hallå, nu ska jag inte låta så jävla low,
för atm är allt på topp, almost everything
och det peppar mer än det mesta

Kanske ska ta en promenad i regnet,
eller ödsla ännu mer tid på komplicerade saker i photoshop?
(Ah, jag önskar att jag var kreativ och konstnärlig and stuff,
det hade varit jävligt mycket lättare då! lite talang till mig?)

No deep shit today,
maybe tomorrow

A friend in needs a friend indeed,
A friend with weed is better,
A friend with breasts and all the rest,
A friend who’s dressed in leather,

Welcome ladies and gentlemen,

Sådär, meckar fortfarande lite med layouten och sånt, ska filura hur jag vill ha bloggen osv men tills vidare får den se ut såhär :) Har precis kommit in från en springtur med kusinen och ska duscha, för er som är intresserade, haha!