.

Jag kan inte låta bli att känna att hösten kryper ikapp.
Och nej jag pratar inte om den där mysiga,
fridfulla höstkänslan som jag tidigare hade,
utan mer den grå.
Den fuktiga kalla hösten flåsar mig i nacken
och känslan av att vilja försvinna är lite väl påtaglig.
Och jag kan heller inte låta bli att
lyssna på melankoliska melodier,
bli en aning ledsen i sinnet
och sedan skriva en halvdeppig blogg om det.
Jag suger lite idag. Förlåt för det.
Men jag behöver andas.
Jag behöver andas din luft.
Behöver din stadiga axel
och någon som bara accepterar mig.
För det är lite där skon klämmer,
att acceptera sig själv ni vet.
Och idag orkar jag inte.