Måste inleda med att önska alla en God Jul!

Ja, jul idag alltså. Hur känns det?
Det känns.. ingenting alls.
Vaknade med världens bakfyllehuvud,
trots att jag inte intagit en enda droppe alkohol på över 1½ vecka nu.
Bihålorna är sprängfyllda och jag hostar såntdär grönt, äckligt slem.
Egengtligen vill jag bara skita i julen,
lägga mig ner i sängen och sova bort hela dagen.
För faktiskt, julen är en aning överskattad.
En eller flera månaders förberedelser för en dag, EN jävla dag.
Ahvisst, jag ska inte klaga, jag får nog i kamera i julklapp,
men annars.
Träffar inget nytt folk, bara familjen.
Och ja, det är mysigt bara det,
men jag är inte överdivet peppad på att roa 4 småpojkar idag,
inte med denna huvudvärken i alla fall.

Jag borde egentligen fixa mig nu, sedan hjälpa med maten.
Sorry dudes, jag orkar inte.

Ledsen att jag lagt ner det här med bloggandet lite.
Men det händer inte så mycket i mitt liv.
Och nu innan jul ser det antagligen ut typ EXAKT so varenda Svennes.
Ni vet, julklappar, sluta skolan/jobbet, städa städa städa...
Jag har ialla fall hunnit ta körkort och spendera en dag med Pia,
det var typ jätte-kalas-mysigt!
Anna den fina bjöd mig på julfest på Elim i fredags också,
very much upskattat, JA-A!

Just nu sitter jag mest och diggar Erik Runeson,
han var bra och jag köpte hans skiva.
Alltså, han uppträdde på julfesten :)

Nej, nu ska jag ta tag i.. min julafton.
För alla andras skull,
som alltid.

Kram och God Jul på er alla!

HAHAHAHA

Okej, klockan är typ halv 2
jag är nyss hemkommen, tyo full
TPY*
TYP*****

Alltså, å jag borde sova,
hahaha,
Alltså jag älskar pantera
Åh, detta blir aspinsamt imorgon,
jag är full
så det gör inget.
jag skyller allt på det
Åh, hahahahaha :D
PUSS!

let it out

Jag måste fan rycka upp mig snart,
ta mig i kragen och hålla huvudet högt.
Men det är svårt när alla miljoner tankar tynger,
längre och längre ner och jag önskar att jag kunde försvinna,
en liten stund i alla fall.
Sådär lagom länge för att jag ska glömma bort dem,
tankarna.

Och jag vet inte vad jag försöker,
vad jag vill med att skriva här,
bara onödigt. För det är ingen som vet.
Vad jag pratar om alltså..

Theres nothing left,
Nothing left to hold on to.
There is no reason for me to fight, anymore.
I Let it all go,
It'll be easier i know.
The weight on my shoulders tells me so.

Förlåt för en massa klagande
men jag känner mig så fruktansvärt ensam.

http://www.youtube.com/watch?v=k_m-N8dd-Zc

Du älskar att dansa runt på mina ömma tår,
du vet precis var mina svagheter sitter
och du gör allt i din makt för att komma åt dem.
Du hånar mig och kastar skiten i ansiktet på mig
sedan kastar du in handduken, ber mig torka upp den.
Skiten.

Skiten som sipprar ur din mun och tränger in, ut, in i mig.
Jag vet att jag är svag, att jag faller av minsta fläkt,
men jag jobbar på det. Jag kan inte göra mer.
Kan inte göra mer än att ignorera dig, dina fula ord
DIG
Jag kan inte göra annat än att bygga upp mig själv,
men det är svårt när du och jag hela tiden raserar murarna.
Men de växer, dock antar jag att det är på fel sätt.
Istället för att bli sådär härligt öppen och sprudlande,
så kapslar jag liksom in mig i mig själv.
Jag kan inte längre prata, berätta. Det går inte
och jag känner inte igen den känslan,
vet inte hur jag ska hantera den.
Jag hanterar den med musik.
Idag får det vara "coldplay - talk"
lyriken tilltalar mer än annat idag.

Och nej, det är inte så dåligt som det kanske verkar,
frankly så är det helt okej.
Jag blir bara så leds när jag hela tiden försöker,
utan att få något alls tillbaka.
Jag vill inte tappa hoppet om dig, men det sinar.
Förlåt.