söndag 7 december 2008

let it out

Jag måste fan rycka upp mig snart,
ta mig i kragen och hålla huvudet högt.
Men det är svårt när alla miljoner tankar tynger,
längre och längre ner och jag önskar att jag kunde försvinna,
en liten stund i alla fall.
Sådär lagom länge för att jag ska glömma bort dem,
tankarna.

Och jag vet inte vad jag försöker,
vad jag vill med att skriva här,
bara onödigt. För det är ingen som vet.
Vad jag pratar om alltså..

Theres nothing left,
Nothing left to hold on to.
There is no reason for me to fight, anymore.
I Let it all go,
It'll be easier i know.
The weight on my shoulders tells me so.

2 kommentarer:

Anonym sa...

<3

Denise sa...

jag känner också att jag måste rycka upp mig, men det är inte det lättaste alla gånger. har du förresten lust att ta en fika någon gång nu i veckan? eller nästa vecka. :) så kan vi prata då =) kram på dig Ida!