Låt mig gå i bitar
slå något i bitar
skrika för döva öron
för det gör så jävla ont

att jag smäller oss på fingrarna
och sårar båda två
två flugor i en smäll
ett slag
en tanke

Tankar som förstör
rädsla som tar över
att bli lämnad ensam kvar
även i slutet av resan

Jag orkar inga fler nedgångar
måste sikta mot molnen
men jag orkar inte utan dig
ser du det? Förstår du det?

Det gör så jävla ont
du är allt jag har
ändå har jag så mycket
utan dig också

Och jag känner mig bara
otacksam, gnällig
missbelåten, dum
fel och arg

Arg på mig själv för
att jag hela tiden är så jävla naiv
att jag varje dag sitter där
och väntar

Men jag klarar mig inte annars.
Jag behöver någon som behöver mig

Jag tar avstånd, fråg dig, oss.
Det är inte med vilje
inte heller medvetet
men jag vet varför
och det svider.

Du svider som en trasig lins.
Det gör ont att titta på dig
och jag vill plocka upp skärvorna
av en krossad värld
ett krossat universum
som aldrig mer kommer att kallas vårt.

När blev det såhär?
När blev jag så cynisk och avståndstagande?

I lost my head a while ago
But you seem to have done no better
Do you laugh while screaming?

One thing I know for certain
I'm pretty sure
It ain't over
I'm not done

Så jävla konstig känsla det här.
Stress och lugn blandat
(Du gör mig så lugn)
och en massa annat som jag inte orkar känna,
(Kanske inte ska känna)
dumt.
Jag borde nog låta mig känna
känna efter åtminstone.
(Vad jag vill,
vad vill jag?)

I'm having trouble sleeping
You're jumping in my bed
Twisting in my head

I never dare to
Let my feelings free
<3