När tankarna inte är samlade
då blir orden fula och smutsiga,
fyrkantiga liksom.
Och just nu är hjärnan ett virrvarr av en miljard tankar.
Och jag orkar inte riktigt ta tag i dom,
orkar inte tänka,
för jag blir bara mer förvirrad och glömmer,
glömmer vad jag skulle tänka på,
vad jag skulle reda ut.

Dagens powerwalk blev allt annat än en powerwalk,
Den blev en långsam promenad förbi skolan,
förbi våran lägenhet, din och min
den blev tusen minnen, som blev ett leende och tårar
och för första gången på flera år kunde jag höra din röst.
Jag kunde se ditt ansikte så klart framför mig när jag slöt ögonen,
jag såg dig skratta och ropa mitt namn,
och jag såg hur jag själv sprang mot dig på mina 6 år gamla ben
och hur du omfamnade mig i en stor varm kram.
Jag kunde känna värmen i hjärtat och din lukt,
allt kändes så verkligt, som att du var där med mig, Igen

De senaste dagarna har varit omtumlande,
speciellt ett visst samtal,
och det sticker som nålar,
hurts like needles and pins, brukar man väl säga
Och jag vet inte vad jag ska tycka,
eller hur jag ska reagera,
om jag ska vara glad eller arg,
arg för att du öppnade käften för sent,
eller glad för att du i alla fall gjorde det.
Och nej man kan inte göra saker ogjorda,
än om du önskar.

Jag är luft, men kan inte andas

Allt är upp och ner,
snurrar och har sig som en jävla pop-express,
hjärnan alltså,
och min verklighetsuppfattning.
Och jag behöver någon, något,
något så litet som en kram,
eller kanske ett "Du duger",
eller varför inte ett "jag bryr mig om dig",
nothing.

För jag känner mig inte hemma,
helst av allt vill jag ligga på mitt rum,
under täcket och bara vara,
inte gråta, inte skratta, inte prata med någon,
oh, sounds very depressed,
Guess so.

Och sista året känns inte alls peppande,
skönt att få slut på det ja,
men jag vill att det ska sluta nu,
pangbomsplash liksom.
fan

Och jag hatar att känna mig ensammast i världen,
att komma hem, sätta sig vid datorn,
kolla de vanliga sidorna och inse att ingen vill något,
inget vettigt,
Och msn dissar jag nästan, ingen som skriver där heller.

Jag funderar på att börja skriva igen,
for real liksom,
men självförtroendet sviker som fan
och jag kan inte någonting.

Det är något som är fel men så känner jag jämt
Jag har damm i mina vener Daterad som ett skämt

Jag behöver något,
någon,

Lost in the sun,

Förlåt att jag är som jag är,
allt jag vill ha är lite tid,
lite till,
för just nu kan jag inte ens titta på dig
utan att mina ögon svämmar över.
För du är det finaste jag har
och det gör ont att lämna dig.

Och jag är rädd för tomheten
men det är allt jag är,
förlåt

All these thing you give away, sometimes I take for granted

Verkligheten,
den finns där men gör allt som oftast inte så mycket väsen av sig,
kanske att den ibland knäpper dig på näsan
eller ger dig en spark på smalbenet,
men inte ofta berör den,
du vet tränger på djupet.

Det är när man sitter såhär,
ensam i en lägenhet och lyssnar på fin musik,
det är då man tänker,
det som varit och det som skall komma,
och honestly, jag gillar inget av dom.

För tillfället är det framtiden som gör mest ont,
för jag vet inte hur jag ska klara mig,
inte utan dig.
Det finns så mycket jag vill säga,
så mycket jag vill göra, berätta,
få dig att känna, veta.

Alla minnen med dig är ovärdeliga,
Du vet alla nätter vi bara legat och hållt om varandra,
gråtit och tröstat varandra.
Hur vi gått igenom alla svåra år,
hand i hand hela tiden, vi överlevde,
och jag överlevde tack vare dig.

Du vet alltid vad du ska säga och göra,
och du stärker mig innifrån och ut.
Du är den enda som sett alla sidor,
och du accepterar, låter mig vara den jag är.

Det har alltid varit lite "Vi mot världen",
för vi har alltid stöttat varandra
och jag vet att du aldrig skulle lämna mig.

Finns det något vi inte gjort tillsammans?
Jag tror inte det,
inget av värde.

Det är såhär mot "slutet" som jag förstår,
förstår hur mycket du faktiskt betyder för mig,
att du aldrig kommer finnas så nära mig igen,
att risken att vi ses allt mer sällan faktiskt finns,
men jag ska göra allt för att inte tappa dig!
Du är som en syster för mig,
vissa väljer att kalla det tvillingsjäl.

Och vet du?
Jag älskar dig, på riktigt,
du vet så att det nästan gör ont i hjärtat,
hjärtat du alltid kommer att ha en speciell plats i,
vad som än händer.
Pia<3

Well I just had to let you know
Cause I don't always let it show

Atm är jag nog mest less på tankar som snurrar,
en miljard gånger, sedan runt och tillbaka igen.
Och jag är less på mig själv för att jag är så jävla,
aah, killer, you know?
tell me you know,
För jag hugger mig själv, tusen,
och jag vet det,
men inte fan kan jag göra något åt det.


Fast annars är det helt ok,
och lite till,
Dalle råkar vara bäst.

And right now, i know how it feels to WANT TO be high,
just for a while.
And the truth hurts,
fucking much,
you know?
You know what you mean to me?
no, you never will..

du är musiken

Skåne är bra, as usual,
vilket leder tilla tt jag är kass på att blogga,
ni vet då det händer stuff i livet,
då behöver man inte roa sig med att skriva
random dåliga blogginlägg för att ha något att göra.
That's it,
Och jag vet att ni saknar mig,
och om ett år saknar ni mig ännu mer,
för vetni? Jag drar!

pusshej

<3

Alltså, i'm having such a great time,
see ya bitches!

I found myself somewhere above the trees,

Titeln talar väl en hel del för sig själv idag,
allt är på topp,
inte sådär vackert och sprött,
utan mer bara jävligt bra!
Slutarbetat nu for a while, 27 är nästa pass,
och imorgon bär det av till Babe,
fyfaaan vad jag längtar.
Känns som att jag har no time ikväll,
ska upp vid 6-7 imorgon såå läggdags snart, wah!
Duscha och fixa först bara, så jag slipper det imorgon,
håret sminket oufiten and so on lär ta tillräkligt med tid,
BELIVE ME!

Men nej, nu är det duschen,
Och jag kommer sakna vissa,
Och Pia, vi måste ses när jag kommer hem,
ååh, jag dör lite annars.
Och ditt inlägg kommer någon dag,
kanske på tisdag.

<3

Long division,

Så var min grandpa'-holiday snart slut,
hur har det gått?
helt jävla outstanding great, hoho!
Alltså seriously, snart flyttar jag ^^)

Har dock inget att göra idag, inget alls,
och ingen att prata med,
musiken är min vän, yeah!

Visst är det lustigt hur mycket musik kan betyda,
man har minnen till låtar,
låtar som berör,
och de som rinner av.

Ofta infinner sig en känsla till musik,
en känsla man inte kan uttrycka i ord,
men man vet hur man kände,
känner.
Och man minns,
minns det som var,
det som är.
Och man lever i en slags paradox-värld,
för en liten stund
ett ögonblick,
man glömmer allt existerande,
flyter med, och allt blir abstrakt,
jag älskar det!
<3

About chasing time,

Jag minns hur vi sprang,
över åkrar och broar,
broar vi brände och vissen säd,
Och vägar och byar,
kullsersten.
Vi skrapade våra knän när vi föll.

Och jag glömmer aldrig.
Glömmer aldrig solnedgångar,
soluppgångar,
sunset, sunrise.
Dagar längre än nätter,
Nätter som höll oss,
tätt tätt, och vaggade oss.

Och jag glömmer aldrig fartdårar och spritfyllda timmar,
och hur vi sprang ikapp med tiden,
tiden som var och aldrig blir.
Spending time chasing time

Och du är för alltid i mig,
som ett sår.
Du penetrerade hjärtat och själen,
och du lämnade mig på den kalla betongen,
Du gav dig av,
gick dit egen väg,
levde ditt eget liv.

Och jag kommer aldrig att våga erkänna,
att jag saknar dig,

(Ingen speciell..)

I wait,

Dagens samtal went very well actually,
du vet den där bubblande känslan infann sig,
och på vägen till bussen hoppade jag på k-brunnar
och jag måddde allmänt bäst i världen.
Vi pratade om positiva saker i mitt liv,
och baby babe, om du bara visste vilken energi du ger mig.
Det sa hon med, hon såg det på mig, aah, det är galet!
Och hon såg, redan från första stunden att jag mår bättre,
bättre än för två månader sedan.
Och det gör jag!

Men vi pratade också vad som kan komma,
att skolan börjar snart och att mitt liv
tyvärr, inte alltid kommer att vara såhär.
För jag svänger, just like a roller coaster,
you know.
Jag är svår, och jag har svårt att hitta mig själv,
inte hitta sig själv som alla andra pratar om,
jag vet vad jag tycker om, hur jag vill vara osv.
Men jag klarar inte att uppfylla det, inte än,
och verligen inte på egen hand.

Är i alla fall ensam hemma nu,
precis vad jag behöver,
lite space on my own for a while,
thanx god!

If I draw a line from me to you
it would form a heart, that love is true.
Even though you're far and the roads are long,
we'll share the stars until they're gone.
Until the day that I finally hold you,
I'll wait
<3