Jag minns hur vi sprang,
över åkrar och broar,
broar vi brände och vissen säd,
Och vägar och byar,
kullsersten.
Vi skrapade våra knän när vi föll.
Och jag glömmer aldrig.
Glömmer aldrig solnedgångar,
soluppgångar,
sunset, sunrise.
Dagar längre än nätter,
Nätter som höll oss,
tätt tätt, och vaggade oss.
Och jag glömmer aldrig fartdårar och spritfyllda timmar,
och hur vi sprang ikapp med tiden,
tiden som var och aldrig blir.
Spending time chasing time
Och du är för alltid i mig,
som ett sår.
Du penetrerade hjärtat och själen,
och du lämnade mig på den kalla betongen,
Du gav dig av,
gick dit egen väg,
levde ditt eget liv.
Och jag kommer aldrig att våga erkänna,
att jag saknar dig,
(Ingen speciell..)
lördag 2 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar