fredag 22 augusti 2008

All these thing you give away, sometimes I take for granted

Verkligheten,
den finns där men gör allt som oftast inte så mycket väsen av sig,
kanske att den ibland knäpper dig på näsan
eller ger dig en spark på smalbenet,
men inte ofta berör den,
du vet tränger på djupet.

Det är när man sitter såhär,
ensam i en lägenhet och lyssnar på fin musik,
det är då man tänker,
det som varit och det som skall komma,
och honestly, jag gillar inget av dom.

För tillfället är det framtiden som gör mest ont,
för jag vet inte hur jag ska klara mig,
inte utan dig.
Det finns så mycket jag vill säga,
så mycket jag vill göra, berätta,
få dig att känna, veta.

Alla minnen med dig är ovärdeliga,
Du vet alla nätter vi bara legat och hållt om varandra,
gråtit och tröstat varandra.
Hur vi gått igenom alla svåra år,
hand i hand hela tiden, vi överlevde,
och jag överlevde tack vare dig.

Du vet alltid vad du ska säga och göra,
och du stärker mig innifrån och ut.
Du är den enda som sett alla sidor,
och du accepterar, låter mig vara den jag är.

Det har alltid varit lite "Vi mot världen",
för vi har alltid stöttat varandra
och jag vet att du aldrig skulle lämna mig.

Finns det något vi inte gjort tillsammans?
Jag tror inte det,
inget av värde.

Det är såhär mot "slutet" som jag förstår,
förstår hur mycket du faktiskt betyder för mig,
att du aldrig kommer finnas så nära mig igen,
att risken att vi ses allt mer sällan faktiskt finns,
men jag ska göra allt för att inte tappa dig!
Du är som en syster för mig,
vissa väljer att kalla det tvillingsjäl.

Och vet du?
Jag älskar dig, på riktigt,
du vet så att det nästan gör ont i hjärtat,
hjärtat du alltid kommer att ha en speciell plats i,
vad som än händer.
Pia<3

Well I just had to let you know
Cause I don't always let it show

1 kommentar:

Anonym sa...

Älskling... Du kommer aldrig att tappa mej. Aldrig!
Jag kan inte tänka klart, sitter bara här och gråter.
Jag vet inte vad jag kommer att göra utan dej.

Men gumman, det här är inte slutet, det är början. Början på våra nya liv, böjan på glädje.

Vi kommer att överleva allt, precis som vi alltid gjort. Du och jag tillsammans, och jag kommer alltid att finnas här för dej. Jag vet att du alltid kommer att finnas där för mej.

Jag vet inte om du vet, men alla dom där små sakerna, det kan vara blickar, ord som du inte ens tänker på att du säger, ditt leende och ditt skratt, dina tårar. Det är dom små egentligen obetydliga tillfällena.
Som du visar. Som du får mej att känna.

Jag kanske inte kommer att finnas lika nära dej som vanligt, inte fysiskt iallfall. Men jag kommer aldrig att lämna din sida. Jag kommer alltid att finnas tillhands, nu mer än någonsin. För jag vill aldrig att du ska känna det som att jag har lämnat dej. För det kommer jag aldrig att göra.
Du är inte ensammen, även om det kan kännas som det ibland.
Du måste komma ihåg det. Jag finns fortfarande kvar.

En annan sak som jag är helt övertygad om. Är att du är en ängel, en riktig ängel, som på någotvis har blivit kvar på jorden, och du ska veta vad jag är lycklig att du blivit det.
Jag är så lycklig att jag får ha dej som min alldeles egna Ida. Min alldeles egna Ängel... För du ska veta hur många gånger om, du räddat mej från det onda.

Du är så underbar, helt obeskrivlig och fantastisk.

JAG ÄLSKAR DEJ IDA.
Ja, Jag älskar dej verkligen.
Jag vet, ja det gör nästan ont i hjärtat.
Det känns som att jag lämnar bakom mej min syster. Sammtidigt som att jag inte vill att det ska vara så, för det gör så otroligt ont. Så är jag så glad att det gör det, för det är ju verkligen så mycket du betyder för mej. Du betyder allt.

Vad som än händer älsklig, vad som än händer. You know you got my heart.


.
Underbara flicka, you always let i show.