Dagens samtal went very well actually,
du vet den där bubblande känslan infann sig,
och på vägen till bussen hoppade jag på k-brunnar
och jag måddde allmänt bäst i världen.
Vi pratade om positiva saker i mitt liv,
och baby babe, om du bara visste vilken energi du ger mig.
Det sa hon med, hon såg det på mig, aah, det är galet!
Och hon såg, redan från första stunden att jag mår bättre,
bättre än för två månader sedan.
Och det gör jag!
Men vi pratade också vad som kan komma,
att skolan börjar snart och att mitt liv
tyvärr, inte alltid kommer att vara såhär.
För jag svänger, just like a roller coaster,
you know.
Jag är svår, och jag har svårt att hitta mig själv,
inte hitta sig själv som alla andra pratar om,
jag vet vad jag tycker om, hur jag vill vara osv.
Men jag klarar inte att uppfylla det, inte än,
och verligen inte på egen hand.
Är i alla fall ensam hemma nu,
precis vad jag behöver,
lite space on my own for a while,
thanx god!
If I draw a line from me to you
it would form a heart, that love is true.
Even though you're far and the roads are long,
we'll share the stars until they're gone.
Until the day that I finally hold you,
I'll wait
<3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar