En miljon tankar virvlar omkring
precis som höstlöven utanför det regnvåta fönstret
och jag önskar att jag kunde kasta dem
ut genom fönstret och ner bland alla löven.
Jag önskar att jag kunde riva itu dem,
stampa på dem och låta dem flyta med smutsvattnet.
Men det är inte så enkelt,
Jag är inne på mitt femte år nu
saker och ting kan tyckas verka bättre nu,
stundvis är det så, till och med oftast.
Men när tankarna återvänder
är det inte med en lätt bris.
Hela kroppen svajar till och jag börjar skaka,
venerna drar ihop sig och det känns som att
hjärnan ska sprängas vilken tusendels sekund som helst.
Munnen, som vill skrika ut alla fula ord
all frustration, bildar inget annat än ett mörk hål.
knäpptyst.
Jag berättar inga hemligheter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag vill att du alltid ska må bra,
för det är vad du förtjänar.
och ida, du skriver så fint,
så man får ont i hjärtat.
det träffar rätt, du fattar va?
puss på dig finaste
<3
Håller om dej när tankarna kommer och viskar till dej att allt kommer att bli bra, du kommer att bli fri, du kommer att få stampa på alla fula ord och meningar, skrika ut allt det onda, jag lovar dej! Jag kommer alltid att stå vid din sida.
Jag vet att det bara känns som ord som inte betyder någonting. Men både du och jag vet att det är som orden som vi måste leva för.
Vi kommer att bli fria!
För vi vill och vi kan och vi vet att det går, för det har hänt förut och det kommer att hända igen.
Jag hatar att jag inte kan vara där! Jag hatar att jag inte kan hjälpa. Men jag vet att du kommer att klara det, och jag vet att du vet det med.
Jag hoppas att du vet vad du betyder för mej, för ord kan inte beskriva. <3
Skicka en kommentar