Ibland känns det helt naturligt,
precis som att det alltid varit så.
Precis som att jag alltid kunnat det,
dock alltid i tredje person.
Det är det perspektivet jag tycker bäst om,
"Jaget" i tredje person,
då handlar det inte om mig längre.
Jag har svårt att skala av,
jag vill helst dölja verkligheten
med diverse försköningar.
Dölja ångesten och alla jävla tankar,
dom som fortfarande springer runt där inne,
trots att jag sedan länge klassar mig själv som fri(sk?)
så finns de där. Och dom gnager.
Jag känner redan nu att det kan bli en jobbig höst,
jag börjar bli tudelad, slutar tro på mig själv,
tänk om jag faller igen?
Bara tanken ger mig fruktansvärd ångest,
vilket i sin tur leder till yrsel, huvudvärk och magont.
Ungefär som att livet sparkar mig i magen,
för att sedan lämna mig i smutsen,
ni vet?
Men jag är less på det där nu.
Oroa er inte, jag ska klara det, okej?
Det är minst 3 månader sedan sist,
ett halvår sedan det skedde kontinuerligt,
jag är på rätt väg och än har det inte brustit,
tro på mig
finns för mig.
bara de som känner mig vet,
precis som att det alltid varit så.
Precis som att jag alltid kunnat det,
dock alltid i tredje person.
Det är det perspektivet jag tycker bäst om,
"Jaget" i tredje person,
då handlar det inte om mig längre.
Jag har svårt att skala av,
jag vill helst dölja verkligheten
med diverse försköningar.
Dölja ångesten och alla jävla tankar,
dom som fortfarande springer runt där inne,
trots att jag sedan länge klassar mig själv som fri(sk?)
så finns de där. Och dom gnager.
Jag känner redan nu att det kan bli en jobbig höst,
jag börjar bli tudelad, slutar tro på mig själv,
tänk om jag faller igen?
Bara tanken ger mig fruktansvärd ångest,
vilket i sin tur leder till yrsel, huvudvärk och magont.
Ungefär som att livet sparkar mig i magen,
för att sedan lämna mig i smutsen,
ni vet?
Men jag är less på det där nu.
Oroa er inte, jag ska klara det, okej?
Det är minst 3 månader sedan sist,
ett halvår sedan det skedde kontinuerligt,
jag är på rätt väg och än har det inte brustit,
tro på mig
finns för mig.
bara de som känner mig vet,
3 kommentarer:
I got your back if you got mine <3
Älskling! Det är bara en vecka och nästan inte ens det kvara tills vi ses, jag vet att jag varit jätte off, men då är det du och jag och vi ska prata, vi ska ta upp allt som är jobbigt och vi ska ta oss igenom det! För jag vet att du klarar det och jag vet att du inte kommer att falla, inte helt, men att snubbla det är ingenting för det kan alla göra och det är okej, för det klarar du av att ta dej upp från på egenhend.
Du och jag mot världen, deras värld och vår, glöm aldrig det!
Jag älsakr dej gumman, jag saknar dej som F***n!
<3
jag tror på dig,
och jag finns för dig.
tvivla aldrig på det<3
du är starkare än den här skiten.
Skicka en kommentar