tisdag 4 november 2008

Det är inte saknaden som är det svåra,
Det är heller inte att ta farväl.
Utan känslan av att bara stå och stampa på repeat
och att veta att det faktiskt inte blir bättre än på ett bra tag.
Att veta att det kan kännas likadant i ett år till,
att inte få ha dig som jag vill,
det är DET som gör ont.

Och dimman utanför fönstret tränger sig på,
som ett tryck över bröstet, och kryper in i mig.
Och jag fylls med den kalla känslan, och
hösten som seglar förbi utanför fönstret blir till vinter.
Graderna sjunker

Jag saknar dig,
Jag saknar dig så fruktansvärt mycket

Inga kommentarer: