
Ute faller löven så fint,
gula, orangea, röda, bruna.
Hösten är här och jag stortrivs.
Visst, om ett par månader vill jag ha tillbaka sommaren,
men höst är precis vad jag behöver just nu.
Ni vet; sitta inne med gitarren i ena näven
och en stor kopp te i andra.
Kanske tända lite ljus och bara andas.
Jag kommer ihåg hösten 2006,
det är det värsta jag varit med om,
nu när jag tänker tillbaka.
Inga vackra ord, allt var fel och fult,
så även jag. Enligt mig själv.
Det var den hösten min självkänsla föll,
precis som löven faller i år.
Och det sitter i, men jag jobbar på det.
Och jag kan inte förstå varför jag ens försöker,
jag kommer aldrig kunna öppna mig här,
om ni tycker att jag är komplicerad får ni lära känna mig
på djupet liksom.
Bara skinn & ben, med ett hjärta av tvål
Det får dom solblekta, vackra, att se rött i år
Och jag ska borra ett hål, ta tillbaks mina tankar
Alla timmar ni en gång stal av mig
1 kommentar:
Du skriver sooo bra tjejen. Det är bra.
Skicka en kommentar