babbel

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om att vara liten,

ni vet sådär härligt liten så man fick plats i en vuxen famn,

så liten att man lekte med barbiedockor och bilar

och man struntade i om man hade skitiga byxor.

Man gjorde det man ville, gick det fel tog man den smällen då. Och nu?

Fick ett mail från lunarstorm idag om att någon saknar mig,

yeah right, ett mail från club hultsfred, kul!

Jag vet att lunarstorm var top-notch för en 4-5 år sedan,

ändå kan jag inte förmå mig att radera min användare,

för där finns så mycket, alla bloggar till exempel.

Saker jag vill glömma och saker jag alltid kommer att minnas, och tanken slog mig att snart är jag för gammal för communitys,

alltså for real liksom, man kan inte vara 22 och vara medlem @ lunar?
Det skulle strida mot naturens alla lagar, hallå?!

Verkligheten hinner ikapp mig och den slår mig i ansiktet,

ni vet, ingen såndär halvmesig bitchslap, utan en riktig näve,

rätt över tinningen och jag börjar känna en lätt yrsel,

när jag känt efter kommer illamåendet och ångesten,

hur fan ska jag klara mig?

En stor jävla värld med 6miljarder andra människor som vill lyckas,

och så jag.

Ensam är stark lyder uttrycket,
jag är varken eller,

vad fan är jag?

jo, jag är beroende, beroende av

av att hela tiden ha någon som håller koll på mig,

någon som ser till att jag gör rätt, säger rätt, är rätt.

Inte liksom bokstavligt talat.

Jag är så jävla invecklad så ingen lär förstå ett jota av vad jag skriver,

men vet ni? det skiter jag i för jag skriver för min egen skull,

min och mina tankars.

För det var dom jag pratade om innan,

jag är beroende av mina tankar,

och jag kan inte riktigt slita mig loss,

inte idag.

förhoppningsvis imorgon,

för jag är fri, jag sitter inte längre i deras bojor,

jag kan a mig loss och jag kan flyga och växa,

men jag tillåter mig inte, inte än.

Men tro på mig, jag ska,

en dag ska jag!

<3