Skåne är nice, kickass till och med.
På söndag är det dock över för den här gången
och jag känner för att kräkas lite.
Hejdå och sånt blir så jävla sensitive för mig, du vet.
Men jag behöver komma hem också,
mina vänner liksom.
För vänner har jag och jag bygger kretsar,
känns dumt att göra det såhär mot slutet,
att binda sig och fästa sig vid människor.
Fast å andra sidan har jag ju 6 månader kvar att överleva
och jag vet ju faktiskt inte vad framtiden bjuder på.
Det enda jag vet är att jag behöver en plats,
där jag känner att jag tillför någon något.
Känna tillhörighet och enighet med andra människor,
på riktigt.
Inte vara den som är med men som inte passar in,
den som egentligen vill ligga hemma på sängen
och fundera på varför jag är så jävla svår och konstig.
För svår och konstig det är jag, fast det inte syns.
Jag slingrar mig och när jag sitter där ensam
då slår tankarna kullerbyttor och mitt inre exploderar.
Men det är sån jag är.
Förutom när alkohol rusar genom venerna..
Please tell me all your stories.
You can show me your scars
Don't be polite, just be real
I want to know how you feel
I want to find out who you are
Scale the walls outside your soul,
where even the bravest hide
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar