Sjuk idag igen,
vet inte riktigt vad jag ska säga.
Allting bara snurrar och jag blir illamående,
och det är inget psykiskt denna gången.
Eller? (eller?)
Ville verkligen till skolan idag,
efter en timmes sömn vaknade jag
av mobilens frenetiska vibrerande.
DÖ! Var nog min första tanke
och jag viftade lite med handen.
PANG så slog den i golvet meen
inte fan slutade den för det, neej.
Den liksom dansade fram, In under sängen,
så långt den bara kunde.
Jag orkade inte stiga upp
så sakta lutade jag mig ner
över sängkanten, BOOM. Så låg jag där.
Reste mig upp och världen var som en enda stor karusell
Allting snurrade och vinglade,
åksjukan var påtaglig så jag la mig ner igen.
Orkade inte ens bry mig om mobiltelefonen,
som fortfarande vibrerade under sängen,
eller om Jockes röst som vrålade ut toner från 747.
Tio (alldeles för korta) minuter senare
dunsar jag ner för trappen och in i köket.
Vid det här laget vill jag bara lägga mig ner,
ner på golvet och spy hundra liter galla.
Sätter mig vid bordet och ber morfar fixa frukosten.
Pallar inte äta, sitter mest och tittar på den.
Sen går jag och lägger mig igen.
Kul liv Ida,
jag tror att jag behöver sömn,
men hur lätt är det när
nätterna är det finaste jag har,
det finaste vi har.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lilla stumpan =/
låter väldigt jobbigt, det märks att du saknar han, väldigt mycket. Sakna är nyttigt men ändå så otroligt jobbigt. När man saknar känns det som att inget är korrekt, allt är bara i obalans och det känns tomt. Fruktansvärt tomt. Jag är dålig på att försöka trösta, men jag bryr mig om dig, det ska du veta. Jag hoppas att du snart mår bättre.
En bamseKRAM till dig<3
Haha! Du? Mobiler med väckningen på som hamnar under sängen är det VÄRSTA som finns. FY FAN!
Skicka en kommentar